Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunno Eurelii vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXIV.
Den Suura Sorge-dag bor S vergie ey med Krijta,
Men til des Olyckas Evårdiga Bevijss
Med Griflar utaf Ståål i Svarte Stodar rijta.
Att Evigheeten Siälf må detta stora Rijss
Alt framgeent denna Dag med bleekan Mund forvijta;
At Hoo, Som lååss de Ord, som bråckia Steen och Ijss,
Besprängia skall med Ragn sit Ogas fonster-karmor,
Om Ogat ey år Ståål och hela Hiårtat Marmor.
LXV.
Det var den bittra Dag for Svea-land förhanden,
På hvilken Herren Gud sin Smorda komma bod,
Att uti myken Frid beboo de Sålle Landen,
Och bland de Saluge ett Himmelss Under-stöd,
Få nyttia utan Mått den blida Siördes-anden,
Där Hvetet samlat blijr til Glädies Ofverflod;
Ty kalla Han Sin Prinss, sin Fru-Mor och Prinzesser,
Jag veet hans Sista Ord, dem tårar än utpresser.
LXYI.
Han gick med stort Frijmod dår med på Kunga-stohlen 15
Ey som den, som nu sist sitt Afsked taga vill;
Men som han förr i Nåd plä styra Norra Johlen,
Med Zepter uti Hånd 16, och Anleets Stråla mili;
Doch som ved klaran Dag: Man seer den blijda Sohlen
Heelt gladlynt gå i Skog: Så var han Glad och still,
Och vänte Drotningen och Kunga-Barnen unga,
Att dem til Nådigt Sluut nu lössa sistan Tunga.
LXVII.
De komme Alle in, Men ey som förre Ahren,
Att Frögder höra få utaf sins Konungs Mund,
Men med Sorgbundne Mod. De Herrans Diupa Sååren
Var, ach dee Konungs Ord, som Mig så margelund
Uthmatta, de skbo Snart blij heele; dår står Bååren,
Och Herren fordrer up Min Siål i denna Stund,
Min Yållfård år hårdt Nåår, Ty Sörgen ey så Svåra,
Ehr Suckan och ehr Grååt kan Mig an mera Såra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
