- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 6. G. Eurelius[-Dahlstierna], C. Leyoncrona, I. Holmström, J. Paulinus [Lillienstedt] och O. Wexionius /
49

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunno Eurelii vitterhetsarbeten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CLXXVI.

Vij höllo och vår Gång, det Hvijta Nääs och Gröna 54
De blefvo efter åt, Och inom Vekor fåå,

Ty Seglen stodo full’ och trinne som een Böna,

Mon vij den Södra Hamn ved Tafle-bärget nåå 55,
Där friske Kiällor fins, där Hottentottar Stöna 56;

Seen lopo vij Nord-ost förbij Helgandes Aå 57,

Förbij Melinde Strand 58, förbij Öön Zokotora 59
Och lade in til lands ved Ormus i Basora 60.

CLXXVII.

De Perser här på ÖÖn de ha oss Härligt fägnadt:

Jag hämtades med stort Med-följe up i Staan;

Strax blef mitt Skepp med Skydd61 och trygge Vårdar hägnadt,
På hvijtan Häst jag reed med bredt utslagen Maan,

Af een stor Man blef där det Lof-ord mig tillägnadt,

En Perser i Stockholm, en Svänsk i Hispahan 62,

Dät haar Kung CARL dem giort, de äre bägge Hämma
Och kunna nu full snart förstå hvars annars Stämma.

CLXXVIII.

Jag gladdes mäckta af den Heder, Gunst och Ara,

Som jag för min Kungs skull i främbde hamner får,
Och satte Koosan fort Malabar ganska nära 63,

Då och med önskad Fart det gamla Fäles-Spår
Igenom Stråte-sund mit Skep mig monde bära 64,

Där man två Somrar och två Vintrar har hvart Aår.
Men för Battavia jag Svänske Lösen knalla 65.

De svara, det var snart, och jag låt Anckar falla.

CLXXIX.

Så snart den Yppersta i Fästningen förnommit
(Som och i India så mången öö och Stad
Regerar), att och Svänskt Vijd-farit Folk var kommit,
Han frögda sig där ved och Mig up til sig bad.
Vällkommin, sade Han, ästu på detta ro min it,

Din Ankomst är mig kiär, din Lycka giör mig glad,
Ty Friden, den vij mist, det Världen all begråter,

Kan ingen uthan CARL i Svergie skaffa åter.

4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/6/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free