Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christoffer Leyoncronas vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sorgeqväde.
^Pen dag fortappat blij, på den jag fodder vorden,
Förtappat blij den natt, då man först saa de orden:
En man nu afiat är. Den dag, den sorgedag
Han blifve eevigt mörk och eevigt full med klag.
Förgäte du, o Gud, att efter honom fråga!
Ditt liuus, du klara sool, lät honom aldrig åga.
I mörkret blifve han; moln, rök och dimba stoor
Förskräcke på dhen dag allt hvad på jorden boor.
Begrijpe mörker dig, o natt, då jag vart skapa!
Blij du bland dagar all uhr månetahlet skrapa!
Du blifve ensam stedz, och att ey någon roo,
Ey någon lust och frögdh uthi dig måtte groo.
Dhe, som medh gräslig rym sielf satan kunnaröra
Och solens klara skien i mörkan tiokna föra,
Förbanna dig, o natt, och att ey uthi dig
Den ringsta stjernas glantz må nånsin vijsa sigh!
Ach, att du ensam stedz må efter liuset töfva,
Dhen fägnad blifva dig till evig tijd beröfva,
Att morgonrådnans glantz och purpurkinder små,
Att hennes ögonbryn omsider skåda få:
For dhet du lychte ey min första lifztijdz timma,
För du ey slächte uth min första lefnadzstrimma,
För det du och fördålt för mina ögon har
Olyckan, som mig nu så ijfrigt öfverfar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
