Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christoffer Leyoncronas vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Meimiskiones elende
betrachtat, då fordom Kongl. May:tz Tro-Tienare och Lieutenant
af dhess Lijfguarde, edel och välborne
Hr. CARL LEY0NCR0NA
til Hnusbyborg etc.
nedsattes uthi sin hvilokammar i St Jacobs kyrkija
den 10 Aug. 1686.
|§ur slätt, har ringa är, hvad oss i jorden gläder,
Hur går vår lust förbij rät som et flychtigt väder!
Hur skrijda våra åhr så fulla med besvär!
Ach att vår frogd så kort, men mödan långsam är!
Ifrån den första stund vij liuset kunna lära,
Så finna vij hos oss dhen sorg, oss månde tära,
Dhen sorg, som ey sitt sluat och ända förr kan nå,
Förn våra ögnelock af döden slutne stå.
Man höre hvart man vill: fins någon, som ey qvijder?
Är någon så heel säll, att han ey något lijder?
Dhen verlden ofta tror i siäl och sinne nögd,
Han aldrig glädien kiänt och veet af ingen frogd.
Uthi vårt hela lopp oss hopp och fruchtan drifver;
Vij tänkom i vår sorg, dhet en gång bättre blifver,
Och fåm doch aldrig see uprinna någon dag,
Som ey ny ängzlan bär och orsaak til ny klag.
Men hvad, o himmel, är, som oss så hiertlig gnager
Och giör, att hvar sitt qvaal i barmen med sig drager,
Dhet qvaal, man ey kan fly, som öfver haf och land
Så träget föllier oss och räcker oss sin hand?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
