- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 6. G. Eurelius[-Dahlstierna], C. Leyoncrona, I. Holmström, J. Paulinus [Lillienstedt] och O. Wexionius /
179

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christoffer Leyoncronas vitterhetsarbeten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Doch, efflter du oss flyr, ehuru vij och fijka,

Och effter du med flijt oss synes undan vij ka,

Hvem veet, om all vår svett, vår modo, vårt besvar
Och dhenna ijfren vår ey och så fåfäng är?

Ty du är dhen oss lärt vår usellheet rätt rona
Och tyckes flijten vår såledz med otack löna:

Dhet är ju blott ett qval, sin j em mer känna rätt,

När man ey boota kan dhen uppå något sätt?

Dhess utan seer man och dhet dageligen hända,

Att vijs och galen mann i grafven lijka lända.

Dhet är een usel ting: een vijs går som een an.

Ach att ey högt förstånd från döden frälsa kan!

Dhen, som sin heela tijd i oförnufft bortrasar
Och ey for någon skam, för inga laster fasar,

Dhen synes dhet gåå väl, och töör han än dher till
Bland alla roopa uth, dhen vijsa farer vill.

Hvad lär dhen vijsas lof till evig tider giömma?

Dhen tijdh, som komma skall, lär doch all ting förglömma.
Långt desse tankar bort! kom hijt, hvem som begär
Att lära vijsdombs frucht, kom hijt och skåda här!

Här lägges nijd en kropp, som vijdt af visdomb lyste,

Då när han himblens skatt, sin ädla siäl, än hyste.

All lärdom med besvär han, effterletat har;

Dhen honom och till tack dhet stora goda bar,

Att han heel fast och trygg i modo och i fara
Och uthi mootgångz storm heel säker kunde vara.

At lyckans vredes mod han offta biertlig log,

Och huru honom gick, så hade han doch nog.

Uthi sin hela tijdh man borde honom säga,

Att meer än verldzligt alt var tålig anda äga:

Så är och ingen ting i verlden honom skiett,

Dhet han ey väntat har, dhet han föret ey sett.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/6/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free