Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Paulinus' vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då med Ulrika Eleonoras uppstigande på Sveriges
thron enväldet afskaffades, upphörde statsexpeditionerna med
sina orobudsråd, och kanslikollegiet återtog hela sin
ford-na vidsträckta myndighet. Äfven rådet återfick sin gamla
benämning af Svea rikes råd. Lillienstedt förlorade så*
ledes sin tjenst såsom ombudsråd, men, svåger med den
då så mägtige Hom, kunde han ej blifva glömd. Han
erhöll såsom extra ledamot säte och stämma i rådet, till
dess ordinarie plats blef ledig, och den 24 April 1719
utnämndes han till den höga värdigheten af Svea rikes råd.
Vid samma tid uppdrogs äfven åt honom att fara öfver
till Åland för att jemte grefve Carl Gyllenborg fortsätta
underhandlingarna om fred med Ryssland, hvilkä redan
under Carl XII:s tid blifvit inledda. Lillienstedt, som noga
insåg, att regeringen, hvilken dynastien låg mera om
hjer*-tat än freden, endast för syns skull ville underhandla med
denna magt, under det den begärligt lyssnade till några
löften från England, sökte under flera förevändningar
und-slippa uppdraget; men inga undflykter hjelpte, och han
af-reste i Maj 1719. Utgången blef sådan, han anat.
Underhandlingarna upphörde af sig sjelfva, och Lillienstedt fick
åskåda, huru ryssarne foro öfver hafvet, härjade och brände
skonslöst på de svenska kusterna. Först på hösten blef han
hemkallad och befriad från sin pinsamma beskickning.
Återkommen till Stockholm, utnämndes Lillienstedt den
‘ 26 September till kansliråd och upphöjdes den 31
December till grefve. Samtidigt utsågs han till en af de
kommissarier, som skulle afsluta fredstraktatern a med England,
Danmark och Preussen. Under det dessa uppgjordes,
uppsteg Fredrik I på thronen. Sedan nu landet hade fred
med alla sina fiender utom med Ryssland, blef det en af
den nya regeringens vigtigaste omsorger att äfven med
denna fiende bringa oroligheterna till ett nödtvunget slut.
Största hindret för detta var, att czaren arbetade för
hertigens af Holstein utväljande till Sveriges thronföljare,
hvilket icke öfverensstämde med det svenska konungaparets
planer, och detta var äfven skälet, hvarföre
underhandlingarna på Åland icke kunde leda till något resultat.
Emed-1 ertid började äfven czaren ledsna vid oroligheterna ^)ch
längta efter fred. Efter några hemliga underhandlingar,
som bedrefvos af konung Fredriks förtrogne, franska
ministern i Stockholm, Campredon, lät czaren hertigens sak falla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
