- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 6. G. Eurelius[-Dahlstierna], C. Leyoncrona, I. Holmström, J. Paulinus [Lillienstedt] och O. Wexionius /
232

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Paulinus' vitterhetsarbeten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hängde, hafv a yttrat, att en sådan mans bild b5r
vändas emot väggen. Ifrån samma grumliga källa har
troligen Hammarsköld, äfven bemtat sitt omdöme i Svenska
Vitterheten, att nemligen LiUienstedts politiska karakter står
i ett tvetydigt ljns. Sådana voro tankarna änno, då
Hammarsköld skref detta. Sednare forskare hafva dock funnit,
att IAUienstedi endast handlat efter ordfes, och att
freds-vilkoren voro i det närmaste öfverenskomna, innan
IÆien-stedt kände vidden af sina instruktioner. Det visade sig
dessutom slutligen, att de ryska sändebuden punkt för punkt
kände de svenskas fullmagter. Då dessa sednare till sist
nekade att afstå Wiborg, emedan deras instruktioner icke
tilläto det, svarade Ostermann, som var Rysslands förste
ombud, att de misstogo sig, och uppgaf den punkt af deras
instruktioner, som berättigade dem äfven till detta
med-gifvande. Då härtill kom den underrättelsen från Sverige,
att ryska galerer åter våldgästade på Uplands och
Helsingla n ds kuster, der de foro fram såsom förut, så
återstod för de svenska sändebuden intet annat val än att
medgifva allt, hvartill de voro berättigade, och som Ryssland
å sin sida fordrade. Skulle några ryska rubler hafva
inverkat på fredsvilkoren, så torde deras verkan böra sökas i
den detaljerade kännedom, Ostermarm egde om sina
svenska kollegers instruktioner.

Efter återkomsten från denna sin sista diplomatiska
sändning deltog IAUienstedt så litet som möjligt i de
stormiga tvister, som yppades emellan de nu uppväxande
politiska partierna. I rådet slöt han sig till Hom, utan att
dock med synnerlig ifveT blanda sig i styrelsen. Ar* 1722
erhöll han tjenstledighet och reste till Pommern för att se
efter de gods, han der egde. Några år sednare företog han
åter jemte sin hustrn en resa till någon af Tysklands brunnar i
hopp att kunna återställa hennes försvagade helsa.
Parti-och riksdagsstriderna utvecklade sig allt mer och mer.
Lttlienstedt, som aldrig älskat dessa och dessutom var
kommen till hög ålder, önskade sig en lugnare ålderdom.
Pre-sidentskapet i Wismarska tribunalet var ledigt IMUenstedt
sökte och utnämndes till denna plats den 3 Augusti 1727,
jemte det att han fick åtnjuta sin lön såsom riksråd. I
Januari 1728 tillträdde han sitt embete. Följande året
förlorade han sin maka, med hvilken han i öfver tretio
år lefvat ett lyckligt äktenskap. Tre år sednare afsoih-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/6/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free