Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Paulinus' vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alldvåldig jungfru-son, sant är, stoor ting du giorde,
Mån g’ dråplig undervärck man aff din allmacht sporde
I all den tijd, du här på jorden synlig gick;
Dock större under man ey nånsin höra fick,
Ån första stund du kom, när sades, du vast födder,
Du vast här kommen ned, i mänskio-skapnad sed der:
Een Gud är creatur, en kong ett uselt barn,
Een herre torfftig trähl, lagd ned på halm och skarn.
Rättfärdigbeetens sohl i mörka stallet ligger;
All världens erfda-printz om huus och värma tigger;
Den skönste menskie-bild, den dyrsta himmels-skatt
Är om- med åsznor lagd, neer i en krubbo satt.
Den alltings fadren var, är född een son på jorden;
Den evigheeten skoop, är sielf nu skapad vorden.
Han, hvilkens opsyn förr var blixt och lågand’ eld,
Är gråt-ögd, ynckelig, i trählehamn förstäld.
Hvars ord som åskian slog, hvars röst var skräckiand’ dunder,
Han, som för tusend’ åhr om alt sitt värck och under
Propheter tahla lärdt, kan sielf ey tahla bär;
Han lallar barnsligt-vijs och nu först jollra läbr.
Än meera: undren ehr, naturens lähre-svänner,
Och märckien, sämbre kiön kan föda uthan männer!
Hon aflar, som ey än af något sam-lag vist;
Hon blijr med barn, som ey sin jungfrudom har mist.
Här måste Stagirit, all hedna-klokas skara
Och Samus-gubben sielf förstörd och tyster vara.
Den snälle läkiaren af Cos, han måste see
Naturen lijda våld, sin konst här orätt skee.
Gå nu, som högsinnt äst, som himlens hemligheeter
1 egen hufvud-skåhl och svaga hierna leeter,
Gå, grunda uth, gif skähl, gif här sin orsak till,
Vijs, hur’ naturen sielf alt slikt uthrätta vill,
Och lähr misstroo en gång din världslig qvackel-lähro!
Veefc andacht och förnufift oeense syskon äro;
Så högt som himlens tiäll är ofvan jorden spändt,
Så långt är Gudars råd från mänsklig tanckar vän dt
Eenfaldig koosan fram till himlens ländstad finner,
Stålt-kloker miste går, den sälla hamn ey hinner:
Förrycker dock hans vett hans rätta segernåhl
Och föören vilse streek från evig hälsos måhl.
Men, Jesu, i dit bröst emoot vårt arma slächte
Hvad mån så stoor en nåd, så heet en kiärleek väckte?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
