Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Paulinus' vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klagan öfver Iris afresa.
® himmel, haf fördrag med all tin*plåga
Och ända lifvet mitt, som nidrigt är!
Ty ingen ting utsläcka kan min låga,
Medan frånvarandes iag mig fortär.
Lät Iris veta, at iag trogen blifver
Och mit förtviflat öde tåligt bär:
Hvad båtar mig med sorg upfylla lifvet?
Ty den iag älskar ey mer hos mig är.
Odrägligt är hvar stund för mig at lijda
Den myckna sorg, mig stundlig lägger till,
Mig allan lust förtäär och lemnar qvijda,
Hvårföre döö iag hiertlig önska vill,
O bittra öde, kan du ey så laga.
Att hårdhet din blir all, som orsak är
Til al min vånda, suck, förtreet och klagan!
And’ lifvet mit, som iag än tåligt bär!
Min dag är all, min sol är nederrunnen,
Mig fattar om en iemmerfuller natt:
Min lust är hän, min hugnad är försvunnen,
Bort’ är min fröjd, sin kos är all min skatt:
Sin kos den ock allen mitt hierta nögde,
Den enda täck för mina ögon är,.
Den all min siäl och sinnen till sig bogde,
Hvars like ey den vida iorden bär.
Du sälla ort, som nu mitt goda ninter,
Som äger allt det mig fråntagit är!
Ack, tala dock om tårarne iag giuter,
Om all den sorg, som iag i hiertat bär:
Säg Iris, hur min ömma siäl sig grämmer,
Säg hvad för qval har tagit in min hog;
Säg, hur mitt lif är vändt i idel iämmer,
Allt från den stund, då iag sist henne sågl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
