Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Wexionii vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eb Brö».
<$n qväll, då hetan var na mastadels försvunnen,
Och veridens blida sol, den rika klarhetsbrnnnen,
3ig skyndad’ åter til sin salta ocean,
Gick jag i stilla ro befölgd af mina tankar
(Fast än en sådan våg dår idel oro Tankar)
In til en välbekant och mächta linfiig plan.
Där på fnllkomlighet och fägring intet felte;
En rinnande Christal den sköna trakten delte
Och med sin kyla saft all marken giorde sval;
Där stod i prydda par en palm- och rosen buska,
Bland hvilkas friska blad en linfiig Zepbyr ruska,
Och midt i kretsen låg en väl beskaffad dal.
I denna eden satt’ jag mig na litet neder,
Jag såg et Libanon af ebenholts och ceder,
Och där sitt sjelfsvåld ha’ de raska diaren i;
Båd* hinder, elg och rå, som där i nägden gäste,
Det lätta fiäder-fa utur sitt fria näste
Bod echo svara til des kringa tri-ri-li.
Här lärde jag ataf de små och såta diaren,
At öfver alt den sammansällige nataren
Var den, som veriden för sin grund val kånna måst;
Hvad för oss varit har, är alt af tiden döda’:
Och lärer veriden än en annan ungdom föda,
Sen vi vår moders mahl bli ofrade til kast
Jag må ei tala om, at folk och diar sig para:
Luft, himmel, måne, sol, den stora stierneskara,
Med bergens afgrund och den oafmätna sio;
Orörligheten af de svåraste metaller,
Alt, hvad af jorden som en skyldig ränta faller,
Är skal och skidor för det söta kärleksfrö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
