Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Wexionii vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.
Hans vackra Leyonberg, som är nu sahliu doder
Och uthi herranom, hon skulle sielfver sagt
(Hvart embne ofortalt) at han ey kunnat lagt
Sin tankar bättre ann, ja, had’ i norr och s5der
Ey fannit een der dygd och skonhet så är broder
Som i dhen kyska kropp, den skepnan nu haf bracht
Uppå hans såtha arm, hvars friska fagringz pracht
En immer växand frögd och gladie honom foder;
Slijkt heetz ey illa bydt; han saknar väl eu vän
Men himblen geer’n nu een lika goab igen.
Så lifvar solen hvad som kiölden nylin doda,
Så grönskas mareken, som var nylin kahl och bahr,
Dbe blecka knoppar bli med tiden mogne röda
Och späda bar’n så medh tiden moor och fahr.
Madrigal.
Du echténskapsens gadh,
Som skop det första paafr och när dhe vordo gift,
Gaff krafftig signad til,
Ja, var så godh och mili
At da dem frachsamheet och alt godt hafver skift;
Dig beer iag innerlig,
Låt sträcka sig een ömnig nådeflod
Til detta ädla paar,
Som vittna må evinnerlig
At du är god;
På dhet din nåd blijr uppenbahr
Och du alt får ditt loff igen
Aff dem som fodas skola än,
Af Chronstrom ge en edel glaijtz
Som artas vår her Cedercrantz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
