Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Wexionii vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*Ltn någon Dedalus, den lufften genomsträfva.
Til fredz då, ädla mohr, all vänligheetz Gudinna,
Den må ey saknas så ell* väcka pust och vee,
Den kanske innan kort I få med hugnad see,
At han lär Gudarna i såta boyor brinna,
Dy at hans renomé det allaredan gäller
Och dyrkas der man ey af någon sommar vet,
Det lär ock skrijda dijt, der himlen altijd heet,
Sig sträcker öfver dhe befäste Dardaneller,
Slijkt gladde Venus, men hon hinte näpplin svara
Ett ord, der kom dess son så stålt och breder in,
Näst höflig hälsning sad’ han: gissa mamma min,
Hvad som mitt ährende nu til ehr monde vara?
En sohtilig lydna är som serdeles mig biuder
Ehr att upvakta, men deriemte har iag ock
Ett annat hons mig, säg min fru mohr säg mig dock,
Om man en slijk metal här smälter eller siuder
I någon ådra? Ney iag tror I lären sanna
At maskn Silfverberg än ingen funnit på,
Som det Cupido fan, enär han måste frå
Ehr skiljas sist och på den låga jorden stanna.
Min son, sad’ Venus, all den ängzlan, som mig kränker
Alt sehn den mörka dag oss begge skilde åth,
Som mig bar mättat med bekymmer, sorg och gråt
Alt det mång tusend-tøhl iag ädelmodigt sänker
I glömskans långa natt, och har mig nu at fägna
Dehls af din välgång, dels och af en slijk bedrifft,
Som har förtiänat en odödlig minnes-skrifFt;
Allena Astrild säg, hvem vil du väl tilägna
Dit ädla Silfverberg? Det kan dock ingen gifvas
Som mig skull tycka, än den sköna jungfru Ruut,
Den sielfva himlen sedt och liksom tecknat ut,
At på des profvesten det flijtigt måtte rifvas.
Då kan din fundna skatt til högre värde stijga,
När du är dess patron och så en grufva fins,
Hvar I sig möda skull’ fast häller mången printz
Än at han spelte på Apolios egen giga.
Cupido log der vid och sade: mon man kunna,
Min morkär, frästa om det giordes så behof,
At uti detta fall och få det rätta prof
H008 den som märklin är och kallar sig en nunna?
Néy, svarad’ hon, det vor ey annat än fördärfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
