Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Wexionii vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Br$ll*ps-Skrift
icke den godt loford värd, som sä sig ställer ann,
At han sin tijdh använder här i dygdsens öfning sann;
Att öka veriden binder till, så godt han nånsin kan,
Ithy som väl försvarligt är inför hvar ärlig mann.
Den lille tijdh vij stökom här, han svinner snart sin koos,
När kropp förgås, vår dygd blijr qvar, som luktén af en roos,
Hvad vinner här en dygdlös man? Hans nampn är stank
och oos,
Den gott til väga komma kan, han vinner lof och roos.
Vår brndgum som een’ahrlig man sitt pnnd ey gräfver nijd,
När han sig vijsligt hnxar om hvarmed han sin lifztijdh
Frachtsammelig tillbringa må, så tar han trycket vijd.
Tryck blijr hans öfva, tryck hans last, tryck blijr hans
vanlig ijd.
När han med ett boktryckerij med gott beröm omgår,
Han än på ett boktryckerij sin hoog och tankar slår.
När man får ett vill man ha två, så går’et åhr från åhr,
Så länge man här lefva kan, man altijd lära får.
Att tryckia vackra kopparstycken, böcker, stor och små
År jn en loflig ting, men mehra, när som två och två
I kärlighet förena sig och ändtlin tryckia så,
Att kropp och sinnes-beläten medh lijf och siäl npstå.
Att kroppen mer än skuggan är, dhet sägz med gott
besked,
Nataren träffar Öfver konst, som föllier hennes skred;
Vår brndgnm begge företar att roo sig ymsom ved:
En vijsa qvädin jämt och samt, den blijr man gärna leed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
