- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 6. G. Eurelius[-Dahlstierna], C. Leyoncrona, I. Holmström, J. Paulinus [Lillienstedt] och O. Wexionius /
415

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Wexionii vitterhetsarbeten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Graaf-Skrifft och Grifft-Minne

öfver

Kongl. Maj:tz Trootienare och Commissarius i dess krigzcollegio
den fordom edle och välb:ge,
nu mehra hoos Gudh evinnerligen salige

Herr HINDRICH LILLIENBORGH,

hvilkens siäl behagade Gudi, så at han skyndade med ho^om ifrån
detta älenda lefvernet, som medelst en stiUa och salig,
fastän altförtidigh och affsaknelig dödh, skedde
i Stockholm den 6 Martii Anno 1684.

UK&id denna graaf och steen så måst dn lijtet stahna
Bereeste vandringsman, at låta dig förmana

Och tae ett varningzord af denna stumma båhr,

Som måhllös dig och mig och alla menskior spåår
Vårt korta inn och uth, vårt växelbara öde,

Som giör een kort termin på at vij spörias döde
Från det vij födde b1ij. Hvars svarta sorgenatt
Och mörka lieverie oss flitigt vijsar att,

Hvad menskian här och yfz, ehvad hon giäs och glimmar,
Hur högt dess stålta modh och dryga tanke stimmar
Uthöfver soolens kretz och alla måhnens berg
(En jätte til forslag’, til värcket man en dvärg).

Hur, säger iag, hon sidst, fast hennes tanke sväller
Alt öfver Asiens befäste Dardaneller,

Går längst åth Indien om Galp och Abyla,

Doch bådda måste och sin reesekärra taa,

Uppå dess svarta rygg, som alla slutlin foolar
I stilla maak, dijt man ey tarf till bord ell’ stoolar,

Til huus ell’ någon ting, seen som een dödlig blåst,

Nu skickat maal och maask och ormarna til kåst.

Den digra drotten och all skepsel skahrans herre,

Som sig kund’ billa in, att han alzintet smärre
Än stoora Atlas var. Helas, hvad är vårt lif?

En leek för döden och ett lyckans tijdfördrif.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/6/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free