Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Wexionii vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ät våldförda da är bispringare städse och arma,
Fader åt faderlösa, beskärm för de gråtande enkor.
I evinnerlig tid blif qvar vid sederna dina,
Då skall blomstra Firmornas land, och folket i landet.
Helga Themis, förlåt! förlåten, dyrkade sångmör,
O, förlåt, mitt fäderneland, om med klumpiga verser
Strålarna blott jag skalle utaf er ära fördunkla!
Ty i en lempelig sång att eder ära beprisa,
Sadant gitter ej jag; jag ville allena er äras
Höjder visa, och ge storting i ett ringare qväde.
Nu det knakande skepp mig bjuder, att purpriga hafvet
Lemna, och mig uppsöka ihast ospolade hamnen.
Dock, förrn vingarna jag nedtager och dukarna hvita,
Dig, högrådande Fader, som bor i de himmelska salar,
Dig, som är början af allt, och derhos ock slutet af allting,
Dig,‘ som fruktas af himmel och jord, som fruktas af hafvet,
Dig, o konungars kung, som för everdliges härar
Lagar stiftar, i hvars ofärdafväijande rådslag
Jordens samtlige folk sin tillvext finna och minskning,
Inför dig knäfallande nu jag suckar och beder:
O, låt blomstra till evigan tid Finnoniska landet!
Hela hinmelens här och Englarnes väldiga skaror
Måtte uti vår bygd sig fästa en rymmelig bostad,
Skänk manfostrande lugn, oss huld samdrägtighet unna,
Trätor och allt månggråteli^t krig aflägsna i fjerran!
Måtte i Sbekernes land ej nånsin den Kimbriske kämpen,
Eller Germaniske ryttaren sig, roflysten, förhäfva;
Måtte den Sbekiske härn fastmer, än skådande fordna
Platser, lägga den väg tillrygga, som noga han känner,
Må Teutonia han och Dania tukta med vapnen!
Sist anropar jag Dig enträgnast, o himmelske Fader,
Hägna Din Smordes hjessa och fädernelandets förhoppning,
Ellofte Karl, som Du Sjelf uppsatt på dess väldiga, höga
Thron! Högt mod sjelf äfven derhos och tapperhet ingif
Honom, att fiendens harm kraftfullt han hålle tillbaka!
Sväfva kring honom städs, att bemlige stemplingar aldrig,
Aldrig ett öppet våld må honom i farorna störta!
Städse din vishets råd låt honom besinna, och segren,
Den hvitmantlige, bjud städs följa hans fänor i spåren,
Att du oss fred, en dag, Gud, måtte förläna, den ljufva!
Då vi gladlige vilje uti högljudliga hymner
Prisa Ditt namn, Sabaoht, alsvåldige, åskornas herre,
Prisa Ditt namn, allvise och barmhertige Fader,
Då skall ett tallöst folk uti skönmurade templen
Nederfalla på knäna och Dig uppstämma en låfsång;
Af tacksägelsepsalmer skall heliga tempelhvalfvet
Ljuda med återskall från tempelportar och väggar.
Der skall hejda de vacklande steg den gamle med kryckan,
Der skall gumman, som bär i darrande armar ett älskadt
Barn, inträda också, för att fromt deltaga i bönen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
