Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacon Arrhenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vil tu, o Gud, för synden mig förskjuta,
Kan jag ther på ey tala eller pruta.
Ty skulden är hos mig, som brutit har,
Thet skjer af gunst at tu til nåde tar.
Vil tu jag skall så långe sorgse vara,
Til thess jag dör och måste hådan fara?
Med mycken gråt jag ber och suckar högt.
Men finner ey titt hjårta til mig bogt.
Mig synes, som jag gråter alt forgåfves
Och som min röst til tig up fåfångt håfves.
Tin vrede har lyckt tin barrahertighet,
Fördjupat mig i nöd och ångzlighet.
Jag sitter hår alen, med kinder våta,
Jag ropar högt, men hvad kan thet mig båta?
Tu dölljer tig och låtz ey höra mig,
Ther af min nöd och jåmmer öker sig.
Af veriden och thes onde hop jag achtas
Som rök och spott, min skade eftertrachtas
Alt immerfort, hår rådslås stundelig
Om mit fordårf, ach, ach thet qvålljer mig.
Som hjorten skygg tå han biir hastigt skråmder,
Hålst om han förr har varit skadd och klåmder,
Sig skyndar fort och söker undan fly,
Så rådd är jag, för alla nödgas sky.
Ty råkar jag och i så mången fara
Och vil förgås, thet kan ey annars vara.
Förty tin macht och vrede trycker mig,
Ehvart jag far, jag kan ey undfly tig.
Min vän har mig med allo öfvergifvit,
Min ovän mig förfolgt och långe drifvit.
Thet skjer än nu, jag är ett lyckans spel,
Och stådze har med ålendom min del.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
