- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 7, Magnus Gabriel De La Gardie, Jacob Arrhenius, Israel Kolmodin, Gustaf Ållon, Jacob Boëthius och Peter Brask /
158

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacon Arrhenius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Som medh spetziga horn, förgifftiga tander och tungor
Mången föra i nödh, förskräckia och göra til intet.

Stiger någor til skeps, i hastigheet ankaren lossar,

Lägger sigh uth ifrån land, skiuter utb på diupeste hafvet,
Hissar up segl, går fort, dijt vädret och hafvet mond drifva,
Viljandes dermed undfly min skott och udhvasse pijlar.
Strax eifter mitt påbudh min tienare, Boreas snälle,
Följandes effter i hams och i hääl them hinner och uptar,
Låter dem uthstå besvär, dem tvingar, grufliga plågar.
Vräker och kiörer fort op de skummiga brusande böllior,
Drifver och förer åstadh dhe fräsande, forsande vågor,
Som up8välla alt fort och spela in uppå skeppet,

Vender det up och nedh at hela kölen kan synas.
Skieppet bestiger der näst, affbryter master och tacklen,
Kastar och vräker nedh segl och de mångfargade flaggor,
Renner der medh sin koos bort i de stenige vijker,

Stötes och bräckes uppå mång hård och steniga klippor,
Alt som der uppå är förgås och gifves til spillo,

Intet blifver igen alt slät nedsänkes i vatnet,

Ingen jagh gifver pardon, ey konung, ey furst eller drottning
Ingen jag hafver förskont, ey gref’, friherr’ eller al’sman,
Ingen jag går förbij ey bisp, ey probst eller präster.
Ingen jagh lemnar qvar, ey borgare, knecht eller bonde,
Alla måste med migh, förståndige vijse och kloke,

Alla måste gå medh, ds dygdige, sedig’ och fromme,
Alla måste här an, osnygg’, bondachtige tylpar.

Ja jagh anseer ingen person, ey macht eller välde,

Achtar icke ett grand förstånd, hög lärdom och klookheet,
Vinner mitt fulla begär, ehvar jagh stadd är och vistas,
Läter migh noya dermedh, när iagh til jorden dem bracht har.
Det vara sant och vist jag märkliga nu låter skönia,

Då iagh uthi mitt våld, min tung’ fulpyndiga boijor
Vunnit och fängslat har en man, ja ey aff the ringsta,
Uthan aff högt förstånd, aff en beprijseligh lärdom,

Een sachtmodig och from, gudfruchtig och redskaffens herre,
Hvilcken nu mången man åstundar at hafva i lijfvet.

Min* förgifftige skott han undergå måste och bijda,

Intet tänckiandes på hans fordom blomstrande ungdom,
Som användes til dygd, til bokliga konster bleif ehrlagd,
Sampt hans manliga åhr, då han mång land genom reste,
Alstedz hörde och sågh, det som aff värde månd’ vara.
Yrkade der bredevidh sina förr väl öfvade studier,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/7/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free