Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amalia W. von Königsmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppgifter rörande henne. Derna uppgifter bafva
emedler-tid fått gälla for verkliga facta, och framkallat de många
romaner, »om rorande henne tid efter annan utkommit
och fått namn af “historiska*, ebnrn de skildrade handel?
Serna sakna all historisk grund och tillkommit af en mer
eller mindre lössläppt fantasi hos de värde författarens.
Den sednare tiden af sin lefnad tillbragte Anrora
uteslutande i Qaedlinburg. Hennes helsa blef ock med åren
mer och mer vacklande och efter ett långvarigt lidande af
vattosot afsomnade hon i sitt 60:de lefnadsår den 16 Febr.
1728. Två år fore sin död hadc bon den glädjen att höra
sin son genom ständernas val ntkorad till regerande farste
af Karland.
Drottning Ulrika Eleonora kallade grefvinnan Anrora
“vår svenska näktergal*, Voltoire fann i henne *det
berömdaste fruntimmer i tvenne århundraden* och en tjsk
samtida beekrifver henne sålaada: *Hennee kroppsligd
skönhet var utomordentlig, ehuru ej att jemföra med deo
glans, som spreds från hennes ande. Allt var den högsta
harmoni, ingenting starkt, ingenting svagt Håret var rikt
och svart, skönt upplagdt kring det runda anletet; pannan
öppen och appböjd, ögonbrynen två svarta linier, redan
mägtiga att tjusa; pilar, som ingen kunde motstå, otgingo
or ögon, stora, mörka, eldfolla, öfverstrålade af en
underbar glans; mannen var ntmärkt liten, läpparna som en
blod, utan att blöda, tänderna i högsta fnllkomlighet,
skönt hvito, lika stora och väl ställda.* En annan
samtida bar egnat systrarna Königsmark följande vers:
Medh edlar’ syster-paar kan eij natoren pråhla,
Eij någon af des köhn, hvad dhe kon’, det förmår;
Den ena bättre kan än aielf A pelles måhia,
Den andra Orpheus medh speland’ öfvergår,
Så att dhe bägg’ ihonp natnren vähl kun’ pocka,
I det dhe samma konst, som hon kun* öfva; ty
När een har skapnan giort, så kan dhen audra läcka
Medh sin behaglig* röst sielf lijfvet deruti.
Upsala dm 20 Mars 1807.
P. Hanselli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
