Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men fast then härlighet vij oförlijklig nämna,
Till hvilken tu titt land i frid och örlig bracht,
Uar tu doch til vår frögd then största grunden lagdt,
Når tu en sådan son månd’ i titt ställe lämna.
Then sidsta gärning mast tin stora dater kroner.
Om ey odödligt blef hvad jordiskt i tig var,
Odödlighet lijkväli titt minne vunnit har,
Thet i tin stora son en härlig tillsatz röner.
Men en siuk morgon plär ey sällan solen dölja,
Tils hon i hastighet sig bryter uhr sin skyy,
Ocb til all veridsens frögd teer an sin klarheet nyy,
Then henne sedan plär til seena qvällen följa;
Så månd’ ett morgon-moln vår konungz-våår bedröfva,
Tå Gud sig tyckte nog här bruukt hans stora fahr,
Och ändtlig ödet i befallning gifvit var
Til hans och landsens sorg thet stora lius oss röfva.
Tå bröt straxt af-und löst, som svenska hiartan drifvit
Til inbörds missförstånd och ett förborgat haat,
Och snart nog hade giordt en ouphiålplig staat,
Om icke himlen alt i händer honom gifvit.
Men hvad var thet han fick? En gäld-bebunden crona,
Ett rijke utan godz, ett ut-tömdt ränterij,
En krigzhäär på papper, ett rust-huus, intet i,
Och grannar, som haa lärdt ey lägenheten skona.
Thet var ey barna-värck en sådan staat uprätta:
Man säja kan, han har långt mehr förtiänt än arift,
Thet kongl. namn han bär och med sin svett förvärfft,
När han månd landet från så mångfald träldom lätta.
Begynte ju tå straxt tbe danska leyon vakna
Och ställa an en leek, then vij väll minnas än,
Tå mången mor sin son, tå qvinnor sina mann,
Och sielfva kongen måst then tappra Helmfeld sakua.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
