Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Än nu, när armod gör så mångens tänder ledig,
När sielf naturen tyckz föråldrad, vahnför blij
Och orkar ey som förr sin foster födan gij,
Tå hungren mången gör i förtijd hädan-redig.
Tyckz ey then stora nöd vår kcnungz hiärta bränna,
Hvem sörjer för vårt lijf, hvem hielper, om ey han?
Ey är han Gud, at han dyr tijd förhindra kan,
Doch gör hans nåd at vij thess svårhet mindre känna.
Ty han till landsens hielp sin egne låårar tömmer,
Och skickar till the land, som himlen varit vred.
Han gijr them säd at såå och bröd at qvikna ved
Och förr sin egen, än then armas välfärd, glömmer.
Om i then hedna verld en sådan konung funnitz,
Som med så nådig hielp i nöd tillhanda gådt,
Han hade straxt ett rum bland theras gudar fådt
Och röökvärk på altar för honom heligt brunnitz.
Hvad skull man önska mer, än at then lyckan vore
Så långvarachtig, som then bugnlig är och stor,
At ävigt thenna hand fick styra Svergetz ror
Och Parcæ aldrig af thes dyra lifztrå skore.
Men ach, iag fruchtar hvad the silfver-håår bebåda,
Them stort bekymmer på thet höga hufvud sådt,
Från thet han till vår frögd har under cronan gådt,
Från thet ban först begynt så väll i Sverget råda.
Jag fruktar at — Med hvad? Skall iag med fruchtan börja
Bedröfva thenna dag, som utsedd är till lust,
Som intet mindre bör än smaka utaf pust?
Ney, Gud förbiuder oss för morgon-dagen sörja.
Gudz hand regerar alt, han skall vår kong bevara,
I hvilckens helga vård och händer vij förtro
Thet hela konglig’ huus och them therunder boo,
Och ville thenna dag för alt qyal frije vara.
VIII: 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
