Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Välsignad dag, han sielf, som om naturen råder,
Har gett tig mellan våår och sommar sådant rurom,
At tu then förras blom, then andras fruckter skader
Och fagnar minder ej vår ögon än vår gumm;
Then hielten tu bar fram månd samma vilkohr ärfva
Och i sin ungdom prijs af manna-frägd förvärfva.
Tu lyser opp, när sig naturen liufligst gläder,
Tå hvad i flod och lufft sig rörer, qvickast är.
Tå skog och äng lagdt an sin tusendfärgiad kläder,
Än hvilka Salems kong ei härligare bär.
Så har med tig och then provintze-rooss oprunnit,
Med hvilken Sverget prijss för alla rijken vunnit.
Tu lyser, liusa dag, en utaf åhretz längsta,
Tå solen högst i norr upvärmar krabbans kloor,
Tu drager nattens längd tilsammans i thet trängsta
Och bland oss med titt liuss moot andra morgon boor;
Then hielten tu bar fram, the samma värken härmar,
Gör sorgen kort och alt med liuss och lijf upvärmar.
På andra tiug’ af åhr then första vij tig tekna,
Sen Parca först lad’ an vår hiältas gyldne trå,
O at til tu8end tabl han sielf tig måtte räkna
Och lyckan aldrig til hans bijstånd trötna må,
När han thet järn, som nu vår tijd giordt hård, förstörer
Och första veridens gull i stället återförer.
Tu kommer, kära dag, på vanlig tijd tilbaka,
Han kommer ej, för hvem tu endast älskad äst.
Sin ovän drifver han kring vijda fält och flaka,
Han badar sig i svett och tröttar mången häst,
Han under regn och slagg sitt höga hufvud kastar
Och så til sin triumph, som honom kallar, hastar.
Vidt utom rijksens gräntz bland obekända släkter
Han bäst nu söker opp sin stora farfars spår,
För allas frijheet och sin sakz rättvijsa fäkter,
Och döden hvarie stund tätt under ögon går.
Ach, när vår ögnnsteen måst sväfva bland slijk fara,
Kan någon, vari hvad för dag thet vil, glad vara?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
