Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I pålska fält, I, som vår konung från oss hallen
Och ågen daglig then, vår daglig saknad är,
Om thenna dag ej rätt blijr hälsad, I mäst vallen,
I vållen, at all konst förlåtit har min fiär.
Så länge Phæbus sielf sin koppar-boga bänner,
Så läng" och ingen sträng nån sång-gudinna spänner.
Doch man ei tijga får. Ty skal, o konung, blifva
Mitt qvädes början, och thess sluut, the dråplig ting,
Them genom himlens macht tin hand förmådt bedrifva,
Moot them, som fächtadt an titt rijke rundt omkring,
Om i mitt upsåt jag för svagbeet råkar falla,
Gör iag hvad menskligt är, ty alt ej kunna alla.
Thet var en dag, när än vårt rijkes lycka grodde,
När än vår stora kong och drottning ging’ oss för,
Tå bland oss allmän frid än oanfäcktad bodde
Och grannar rundt omkring förbundz och vänskapz-brör,
I hand och vandel och bvar mans enskilte näring,
Man rönligt röna kund’ en himmelsk nådz foråring.
Slijkt tilstand Farna kring all verldsens hörn förkunnar.
Jag säger Farna, som i stadigt lopp bäst trifs,
Hvars ögn-hvarf, sedan hon i verlden kom, ey blunnar,
Hon märker, hör och seer hvad hvarjestäns bedrifs.
Med tusend tungor seen, alt hvad hon märkt, utsprijder
Och hvad som felar, sielf af egit ther til smijder.
Hon stegrar alt, men här kund’ hon ej så förtälja,
A t icke Svergetz lius i värcket större var.
Som hvar var Sverget huld hon frögda månd’ och qvälja,
Men när om af-undz port hon med sitt qväde far,
Och af-und hör hvad växt thet svenska namnet tager,
Hon diupa suckar ned ur bierte-gropen drager.
Hon släpte ther hon stod sitt orma-kött ur handen
Half-ätit, hvar med hon sitt etter nära plär.
Hon sade: Jag vil sielf besee the sälla landen,
Om och, som Farna sagdt, så stoor thes förmån är.
Hon kom, hon såg och straxt begynte tårar rinna,
Ty thet är af-undz sorg, at intet sorgligt finna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
