Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— J67 —
När en förtvifiad storm i hafvet börjar rasa,
Tbet hvijner i hvart tåg, från grunden hafvet rörs,
The hvassa liung-eldz skått mot syyn och håret frasa,
At ingen tber emot sin ögon lyffta törs,
Och then vid roret står, har’ lang’ han vågen möter,
Från roret honom sidst en tijond-våg doch stöter.
Hvem honom närmast är, i stället han tå träder,
Han brukar all sin flijt, at undan faran gå.
Med tröstligt lynne sitt försagda båtzfolck gläder,
Fast honom äfven sorg månd diupt i hiertat stå.
Han styr nu moot, nu med, thet brutna sammanbinner
Och somnar ej förän han hamnen lyckligt vinner.
Altså, förtijdigt tu väl moot titt tycke kallas,
O stora kong, at taa then svåra tyngden an,
Men effter himlens sluut och vår åstundan allas,
Högst tijd, när så mångt svärd sig hväst emoot vårt lann,
At lyckan intet skal sig säga tig förläna,
Tu med välgerning får, hvad titt förr är, förtiäna.
0
Tin stool med ohörd flijt och möda tu befäster,
Tin stool, til hvilken Gud och rätt tig kalla månd,
Från söder in til norr, från morgon in til väster,
Ny lycka skapar tu för all kön, för all stånd.
Thet fallna reser opp, thet svaga vederqvicker
Ock alt i bästa lag och önskad ordning skicker.
Med hast at kunna sig the största råd påminna
Och ställa them i värck med efftertryck och krafft,
I träl- och vaksamhet sig oförtruten finna,
Thet bar i större mått ej någon hiälte hafft
Om våren bär slijk frucht, hvad skal väl hösten bära?
Hur’ väl, hvad kunna vij, thet större är, begära?
O gofve himlen thet, tu hinderlöst fick föllia
Titt egne sinnes drifft, barmhertighet och frid
Och mildhet, som ei kan sig i tin ögon dölja,
Man ävigt hafva skull’ at sig tå fägna vid,
Man skull’ ei veta hvad thet vore till at strijda
Och svärdet skulle väll få rostas i sin slijda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
