Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur saxer tusendtals sin återfärd tber glömde.
Hur’ och mång svensk tber blåst en tapper anda ut.
Mång ädel svensk som ther ett orädt öga gömde,
För kongens åsyyn nådt ett högst åstundadt sluut,
Ej annat önskand, än at himlen måtte laga
Til kongens ålder, hvad ban villat från them taga.
Hur Cobron, Kåkenbuus och hela Churland fölgde
Then segren efffcer och alt hvad tin fiendz var,
Til tig, som en tropbé antvardand’, intet dölgde.
Och bur’, hvar nånstäns fram tin segrand skara far.
Så långt ifrån titt svärd nån meenlöös har bedröfvadt,
At ingen, som tin nåd, begärdt, tin vrede pröfvadt.
Jag ville sådant alt, men handen tröttnar, skrifva,
Förr tröttnar tekna blott hvad iag af rycbtet hördt,
Än tin band tröttnar at otrolig ting bedrifva,
Ty blir om minsta deel af all the dater rördt.
Docb glömmer iag ej thet, när tu then skåck fördrifvit,
Offentlig på tin knä tu himlen ähran gifvit.
Ja, himlen vari tack, som lärdt tin hand at strijda!
Han främje framgijnt alt titt uppsåt, tin förslag!
At, som tin ovän har begynt at intet bijda,
Han mått’ och aldrig meer sig våga för en dag:
Men verlden en gång see, bur rättvijst Herren lagar
Och med förtiänte straff sin och tin ovän agar.
Långt från sitt residentz tu lyckligt honom drifvit,
Och thet, samt borgar fleer, sielf i besittning tadt.
Ett segrand svärd sitt måbl har Gud, mer ingen skrifvit,
Och undras ey at tu tin ovän efftersatt.
Till then man någon troo, nån trygghet ej kan bära,
Then må6t man tämja så, tbess vingar så förskära.
På fiendz botten tu så trygg, som hemma, tågar,
Ty Herrans vård och skräck omkring och för tig går.
Hvem ödmiuk är, bar fred, men hvem förmäten vågar
At binda hufvud, straxt en färdig ofärd får.
Tu går, som tu begynt moot them, som tig besvijke,
At skrifva them en lag i hiertat af thess rijke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
