Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXV.
Öfrer tlwi tMiwlt pasqvillaiiteii.
Tu afgrundsfoster, tu af dygd och blygd förgätne,
Som så förnähme nampn så oförskyldt atfcjdt,
Tu mehr än ondskan sielf och all thess häär förmätne,
Then sielfva Blåkull har medh vämia från sig spydt,
Hin Håhle undrar sielf tin macbt och måst bekänna,
Tbet han sig aldrig än af värre fiähr betiänt.
Han står tilredz att tig ett galge-märke bränna
I pannan for then flijt, tu honom här vid lähnt,
Tbät är tig hemförskylt, som helfvetet vill åga,
Mehr skumm och galla än, thet tu på papper vist,
Har någon hört en skälm, ehvart man ut vill fråga,
Som är så sammansatt af arghet, lögn och list?
Hvem tör nu hoppas frid för tina smädekäftar,
När then, som dygdigt lof af ganska värden får,
Och ährligheten sielf för tina sqvaller bäfftar,
När tu ofreda töhr the ålder-blechte hår?
Men himlen, som tin skälm roed reetat öga märker
Skall laga tig en hämd, som är tin argbet värd.
Han skall tig snart ell’ sent så röra att thet värker
Och ge tig suga sielf all frukten af tin flärd,
Men skönt han skulle tig i thetta lifvet spaara
Flyr tu doch ey tbet straff, som evigt är beredt.
Titt samvet medlertijd skall tig en bödel vara
Och bränna tig, som vij thin skamskrift brinna sedt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
