- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 8. Märta Berendes, Ebba Maria och Joh. Eleonora De la Gardie, Amalia Wilh. och Maria Aurora von Königsmark, Thorsten Rudeen samt Carl och Ulrik Rudenschöld /
227

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

O, mehr än grymma I, så öpnar hon sin rnunn,
Med hvad o t jens t bar tiänst mand’ I min roo forstöra?
Mig ett förtret, thet iag mehr’n döden skyr, till föra,
Thet iag allt gånget qvitt vid en så liuflig blunn.

I see, thet iag mig sielf längst öfverlefvat har,

Är ey mer Helene, de Grekers stålta prydna,

Som med min fägring fördt all värden till min lydna,
Iag varit har, men är ey mera thet iag var.

Mitt hår, som varit förr mång tusen siälars band,

Min ögon, som lijk blixt har giort all verlden häpna,
Min röst, mot hvilken nog sig ingen orkat väpna,

Min kinner, som haa st åd t lijk snöö i purpurrand,

Min hals, min kropp, min gång och hela majestät,
Som i förundran sadt, hvem blott mig ögna kunnat.

Ab himmel, på hvad sand var all then ähran grunnat,
At en så lijten tijd then plånadt ut så slätt!

Förtretna spegel, tu har lärdt mig mehr än klart,
Hur* åldren uthan nåd min raaka rygg nedluutadt,

Har drucket purpret af min läppar och thät epuutadt
I ögat åter inn, har giordt mitt hufvud bart,

Har suugit uhr min kropp all orka, märg och saft,
Att hnuden sijd och tohm öm kinn och haaka slijker,
Att halsen vordet hääs, att döen uhr ögat kijker,

Ok alt mit sköna flytt som iag tbet aldrig haft.

I, skalder, som så nog bemödat eder fiähr
Om thenna kroppz beröm, kom öpnen syyn och sinnen,
Och see hvad värdigt I moot eder mööda finnen,

Och moot så mycken biod, som för mig tappad är.

Om ey Menelans ifrån sin ungdoms vår
Had vängt sig vid at sig i kärleek vid mig hyggia,
Then han och endast töhr på thess åminne byggia —
Hvem skulle vårda mig i tbesse vinterår?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/8/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free