Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
L VI.
, Vid
den ädla och välbördiga frues,
Fru Magdalena Pahl Caaraeu»
högförnäma jordefärd, som skedde i Stockholms
Store kyrkia den 24 Februari 1691.
Som molnen ofta plå om natten sig forbyta
Ok barma na ett slott, nu skog, na örlig haar,
Men så snart ar sin vrå en nordanblåst vill bryta
At sopa laft och land, år alt i vind ok våhr.
Som sömnen, dödzenz bror, mång ting oss forebiller,
Då vij sku smaka roo, oss na till kongar gör,
Na snart ett uselt folk, ok spelar tasen griller,
Dess bopp eir fruktan doek ett baaneroop forstor.
Altså vårt lijf. Till last och past vi ymse skiftas,
Vår ögon flöda na af bitter tååresalt,
Na åter töhr för oss ett glådieamne stiftas,
Men når alt år som bast ell’ vårst, så år det alt.
Hvem vill då långt forslag om iordiskt nöje göra,
Hvem vill ok vijsa sig i motgångstijd försagd?
Ett otänkt ögnablick kan alt till ända föra,
Bå moot och med år lik en dröm, en himmelbragd.
Som pijlen til sitt måhi med mycken skyndan ijlar,
Förflyger ok vårt lijf; vår tijd tåbl intet stå;
Fast all den andra värd i vissa skiften hvijlar,
Måst denna dock sin gång med vissa stigar gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
