Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur väll hon funnit sig i skämt bland sina vänner,
Dät hon bå tåldt och gjordt med mehr än gemeent lag,
Må iag ey skrifva om, när afund sjelf bekänner,
At ^ndra fresta må, men fåfängt, des behag.
Des snygga bohag, som oss i förundran sätter,
Med des empfindtlighet och vett i taal och svar,
Samtjjd i all dess värk, gör oss bekant långt bätter
Än denna fiähr, hvad dyr en siäl där bysat har.
Men skönt nu sådan dygd dät förra intet vinner,
Så skall dät andra dock i avig tijder stå.
Hon bryr sig lijtet om hvad värden sammanspinner,
Att hon Gudz’ majestät får evigt skåda på.
Hvem undrar på, om dän, hvem lyckan intet vägrar
Af alt hvad hon kan gij, och värden vyrda må,
Hvem är som undrar på, om den sitt sinne stägrar,
Ok i förgätenhet sitt eländ låter gå?
Så gångbart intet är som detta; men du sälle
Förstod dät annorledz; fast lyckan ännu mehr
Tig gynnadt än han giordt ok offrat tig sitt ställe
Med allt dät nöye, som en iordisk sinnt ombebr.
Har hon dock ey förmådt din dödetankar draga
I glömska, dät man kan af dine sveepor see,
Dem du for många år sorgfälligt för dig lagat
Ok väntadt hvarie stund, hvad en stund skulle skie.
Dät är, om något är, sig väll till döden reeda,
Dät är att bahna väg till härlighetens boo,
Dät är att vijsligt sig bland värdsens giller leeda,
Dät är i tijden sig förvärfva avig roo.
O treefalt sälla siäl, hvad står dig mehr tillbaka?
Du nyttiar nu alt hvad du länge eftertrådt,
Den frögd, du längst förut i hoppet månde smaka,
Indricker nu din munn med öfverflödigt mått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
