Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LV1L
Vid
den välborna frues,
Fru Barbro Dorothea Leyoaeroaas
begrafning, som skedde i s:t Jacobs kyrkia
i Stockholm den 6 Sept. 1691.
Hvem undrar om tbe lias i mörker andtlig tiokna,
Som af vår dunkla verid så lång tijd haft fortreet?
Alt har sin hvilotijd; hvem är, som icke veet,
När oljan är förtärd, det lampan måste slokna?
Det måhl, som Gudz försyn den ädla fru har skrifvit,
Dät har hon hunnit opp, har till det åhrtabl gådt,
Som mehr än myckit fåå af dessa tijder nådt,
Nu har hon himlen, hvad hon undfått, återgifvit.
Fast hon af verlden var och tunga dagar mätter,
Har dock den stickenhet, som åhren fölia plär,
£y giordt des omgäng svårt, var hvarken suur ell* tvär.
Men lijk det goda vijn, som blir af åldern bätter.
Som klippan låter ey nån våg sig förolämpa,
Men gör dess# vrede till ett lööst och drifvand skumm,
Så har hon oförsagd med korset gånget om,
Somt tåligt lijdit, somt forsigtigt vettat dämpa.
Dess ålder var ett prof att hon sin Gud behagat —
Gudz vänner lönas så. Fast hon i värden var,
Från värden hon likväl sin vandell åtskilt har,
Med tro och christlig dygd sig rum i himlen lagat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>