Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men fåfängt jag dig mana må
Ur himlen, fåfängt sokes do på jorden,
Sen du ast vorden
Fordelt til bägge två.
Din liufva kropp har jorden sig tillagnat,
Din ädla siäl åtniuter ängla fagnad.
Väl an: de bägge måst af mig sitt offer fål
Min suckar upp, men mina tårar jordvärts gå
Och vittna det mit bröst
Sin tröst
I tårar endast söker,
Och sörjer att din man
Dig nog ey sörja kan.
Den tiden (ach, hvad säger jag,
Det har ey tid, ja knapt et ögnbleck varit),
Då jag erfarit
Din kärleks liufste lag,
Har sig så högt mit äckta nöje drifvit:
Er himla folk allen jag efftergifvit.
Fast Inders rika håfvor ey vår rum förgylt,
Förnöjlikheten har de toma ställen fylt:
Min skatt var hos min vän,
Med den
Min enda strid har varit,
Hvars kärlek bland oss två
Mått* annans öfvergå.
Gudsfrucktan, vett och hurtighet,
Hur de med kyskhet sig försystrat inne
Uti dess sinne,
Sielf afund vittna vet.
I qvinnor, som af dygd väl nämde blifven,
Dock offta liere prof af odygd gifven;
Min ädla vän har vida sig ifrån er skilt;
Har med sin tunga aldrig en god vänskap spilt,
Och giorde ey i dag
Det jag
I morgon ogjort velat,
Förutan at hon mig
Nu lämnar ynkelig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
