Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXIX.
Vid
then edle »amt Gad- och dygdalskande matronas ,
Fru Catharin« Ktllaais
fodd Wallviks
saliga nädanfard den 26 Jnlii 1704.
Öom längsta natt bar jemväl ocb sin ända,
Ocb ingen vinter evig varit har,
Som efter moln sig solens strålar tanda,
Som sömnen trötta lemmar emottar,
Så månd’ och Gad, bepröfde sial, nu vända
I bonnnng alt hvad här tig bittert var.
Han samkat i sin lägel tina tårar,
Och them forvandt i perlor alla slätt,
The plöya på tin kinn mehr inga fårar,
Tin bräcklighet ta lyckligt af tig klätt,
Och när en svärm af tasend qval oss sårar,
Lofsianger ta vår Gad, af glädie mätt.
Tin dygd var värd ett lijf och flera dagar,
Them ingen tig ey hiertligt onskat har,
Och hvem tig känt, han och tin död beklagar,
Och vittnar att tben allt för tijdig var.
Men af sitt råd then vijsa vijsligt lagar,
Han tar sin roos och lemnar tornen qvar.
Ta var uti tit huus et lias, en stierna,
Som till tins väns och käras hägnad brann.
Bland zions folck, thes hoop tu fölgde gärna,
Man och tin eld och hiertans ifver fann;
Men, af thet skeen när vij mast fagnas ärna,
Emot vår böön tu ander iorden rann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
