Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han togh till godo hvad han fick
Och all tidh vähi uttydde.
Fast stundom mot formodan gick,
Att honom många brydde.
På gatan sågs han stundom gå
Och medh sig sielfver språka,
Och stundom efter fåhlar två
I kårran krokig åka.
Docb alt geschirr med hast och vagn
Han åt de sina låter,
F5rmodar af dem ha det gagn,
Att någ’n vid båren gråter.
Men I, förnämste landzens möör,
Hvad sorg hos ehr lär vakna,
Att eder trognast’ älskar’ döör,
Hvars tienst i nu måst sakna.
Er Hartvig är ey hoos ehr mehr,
Er närvist han nu iäfver
Ey efter er i fenstren seer,
Ey löfter meer sin bäfver.
Er Oeldern är af döden held,
Skall ingen meer besvära;
Uhr grafven, hur han är förstäld,
Vill han dock något lära.
Han lärer att båd stygg och skiön,
Den arme med den rijke,
I grafven väntar samma löön —
De bli von Geldern lijke.
Han lärer ock — hvad knapt nå’n tror
Fast hvar med sig det finner:
Att dårskap hos oss alla bor,
Fast delt till mer och minder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
