Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulric Rudenschöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af unga träd, fast tbe i blad och blom sig skinta,
Man dock om mogen frukt ej gör sig genast bopp;
Men om the stadig ryckt ocb tiänlig varma niuta,
Formodas väl, att tbe med tiden ta sig opp:
Så boppas äfven jag, om jag nu ynnest vinner,
At jag en annan gång en värdar sång’ upfinner.
Som fordom var i bruk, att vända sig mot oster,
Tå man ett beligt värck sig ärnad taga for:
Som foglar stämma in med sina hä Is er öster,
Straxt ur sitt morgonhus sitt upbrott solen gor:
Så tänker jag mitt tahl utaf then dag begynna,
Tå forst man thetta lius bar sedt i norden grynna.
Tbet var en tid, som knapt i Sverget haft sin like,
Ja ock knapt annorstäns, uti lycksalighet,
Tå ej allenast var inbördes i vårt rike,
Men jämväl rundt omkring, med grannar fredlighet,
Til thetta kom, hvad mer vårt lands inbyggar gladde,
At rättvishet och nåd vår kungathron beklädde.
Då elfte konung Carl ocb drottning Uldarica
Än hade rikets ror uti sin dyra vakt.
Tben enas vapne-frägd kom alla svärd at vika,
Tben andras mildbet had* all hiertan i sin makt.
Ett himmels-släcktand’ par, som ej blott i thess rike,
Men ock af veriden all, vardt älskadt utan like.
Af så fullkomlig säng kom hvad man kunnat önska,
Af kongaämnen en så ymnig plantegård,
Som gåfvo bopp, at, om tbe fådt så framgent grönska,
Vårt land ey någon tid skull tryta bägn ocb vård;
Theraf ej Svea blott margfaldig styrka vän ter,
Men ock förmodat ge åt flera folk regenter.
Men bäst vårt rike var så rikt på frögdeämne,
Blef alt fast ofortänkt i sorg-cypress förvändt,
Tå fyra printsar straxt i vaggan lifvet lämna,
Ocb tberas ljus blef släckt, tå nyss tbet blifvit tändt.
Så mins jag blomster, som, straxt the ur jorden skutit,
För en kall vinterpust sitt lif och fägring slutit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
