- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 8. Märta Berendes, Ebba Maria och Joh. Eleonora De la Gardie, Amalia Wilh. och Maria Aurora von Königsmark, Thorsten Rudeen samt Carl och Ulrik Rudenschöld /
360

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulric Rudenschöld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Knapt hade thetta Ijns uti vår nord oprunnit,

Knapt var tben sålla bord i nårmsta stader spord,

Då alla dygder sags for himlens drott sig funnit.

Och bvar for sig begynt at fora fram sin ord.

En ljnflig strid bland them, som aldrig strida plaga,

Ty hvar stod på for sig thess omsorg ensam åga.

Gudsfruktan forst, som bar tben belga bok i bander,

Med oplyft Öga ocb en jordföraktand’ min
Så talt: O fader, jag, som från de fiesta lander
År biltog, thetta brost låt mig få taga in;

Uti thess spåda sjal låt mig, mig sjelfvan spåda
8å skal bon framdels dig och bela veriden gläda!

I talet henne föll Visheten, krönt med lager,

Och böd bär fram sin mjölk med få ocb valda ord,
Rättrådigheten s’en nåst henne rnmmet tager,

Hos henne annat ej ån ärbarhet var spord;

Hon bar i banden vigt, som ord och gerning våger,

Jern väl ett dragit svård, som odygd bämma plågar.

Näst benne Huldhet stod, som sig ock Nåd plär kalla,
Then bi mlen oftast plär for Rätten låta gå,

Med ett bevekligt tal hon bad att framfor alla

För thetta landsens bopp förmynderskapet få.

Hon tyckte man thess rätt dess mindre böra klandra,

Som tbe i dopet fått förknippas med b varandra.

Jåmnmodigheten, som for motgång sig ej gifver,

Som under fottren trår tben sjelfva bistra död,

Ocb under olycksstorm alt mera fager blifvcr,

Tilbod sig tbenna själ att härda mot all nöd.
Försiktighet^ ja alt hvad namn af Dygd månd’ äga
Enhälligt bjuda sig att trogen vänskap pläga.

Nu himlens herre, glad så ljuflig strid att böra,

Med en förnöjsam min thermed han luftens krets
Uti ett ögnablick plär klar ocb målnfri gora,

Them såg af högden an och ställde straxt till freds,
Så taland’: Dygder, nu uppbörer mer at q vida,

Af eder ingen i sitt hopp skall afslag lida.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/8/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free