Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulric Rudenschöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon år vår ögnesten: af så rik syskonskara
Hon genom himlens nåd na endast öfrig är.
Ty månd fördenskull oss dess mer om hiertat vara,
For hennes majestät at bedia fiärr och när,
At God oss länge må then öfverblifslen unna,
Hvars dygder vördas, men thess tahl ej räknas kunna.
Ty bär befinner jag mig, hända hvad then händer,
Som vid en blomstersäng sin sinnen beta går,
Naturens undervärk han ser hvart han sig vänder.
Alt är anmodigt, alt i skönsta fägring står;
Han finner tusend slag, som syn och lystna’n låcka,
At han vet sielf ej hvad han lemna skall ell’ plåcka.
På lika sätt när jag the oskattbara stenar
Vår drottnings krona bär, med diupsta vördnad ser.
(Jag nämner stenar, men dess dyra dygder menar,
Som i them bildas af, men lysa dock långt mer.)
Min syn af theras glänts så blindes, at mitt sinne
Ej finner hvilken främst’ ell sista rum bör vinna.
Förty the alla ju en himmelsk härkomst äga,
Och som en kedja, så förknippas med hvaran,
At jag, hvem af them störst bör skattas, ej kan säga,
Och skilja dem är hvad jag eller icke kan;
Dock, at jag hvarken må them blanda eller lämna,
Bör jag, så kort jag kan om hvad förnämst är nämna.
Gudsfrucktan, hvarifrån alt godt sitt ursprung drager,
Har ammat opp vår frögd ifrån thess moder-lif.
Är något vigtigt värk, thet hon sig företager,
Förutan thennas råd? Hon är thess tidfördrif;
Hon väcker henne opp, när solens lius opprinner,
Hon söfvar henne in, när natten sig infinner.
Then trogna bön hon för vårt land till himlen säuder,
Sig bfyter genom skyn, och förr sig icke ger,
Än rik välsignelse hit neder återländer,
Likt dimban, som går opp, med regn dock kommer ner.
Then ro och trefnad nu vårt rike rikligt niuter,
Är thet ej frukten af the suckar hon utgiuter?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
