Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Dalius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om elliest ehrt taal går aff hierta.
Så lindrar det min sorg och smerta,
Men follia j migh ey den vågen
Til domaren, år iagh bedragen.
Locrates.
Hoo är den domarn? sågh oss det
Fader, om vij skole follia medb.
Hecastus.
Den, migh baar såndt slijk strång bud ocb ord,
Är Herren öfver himmel och iord.
Locrates.
O, fader, iagh haar offta hordt på,
For den domaren kan ingen bestå.
Hecastus.
I dagh år iagh ståmd til then konung,
Döden kommer, iagh måst’ medh honom,
Jagh beer ehr. mine soner båda,
Frelser migh, om j ktinen, aff våda!
Locrates.
Ey kan iagh än från veriden skillias;
Men vil min bror, så år min villia.
Philoroates.
Fader, tigh tienar iagh väl i nodb,
Men ey kan iagh gå medh tigh i dodb.
Tagh medh tigh tin tienar1 lijffegen,
At vij ey så snart taas aff vågen.
Locrates.
Fader, min broder talar nu rätt,
Låt oss lefva och öka tin ätt.
Hecåstus.
Nu är mitt hopp alldeles ulhe,
Elånd’ iagh måst til döden luta;
IX: 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
