Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Dalius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lät migh dock lefva till morgondagh
Om mögligt voro, det beder iagb!
Mors.
Det kan ey skee, du måste nu fort,
Strax medh migh til tin bestämde ort
Hecastus.
Heij, så giff migh dock frist en timma
Du, forfährlige dödh och grymma.
Mors.
Hvad 8acht’, må tigh vara forundt,
At här förtöfva en lijten stund;
Sedan måst* du tigh fort inställa
Til den dom, som tigh Gudh mon fälla,
För tin öfverdådigheet så stygg,
Som ta haar drijfvit i verlden trygg.
Hecastus.
Ach, vee, hvad grämer tu migh, o dödh,
At migh nedfaller svetten blodrödh,
För min synd migh mitt hierta slijter,
Samvetet gnager, sargar, bijter,
Himmelen törss iagb ey beskåda,
Under migh fruchtar iagh helvetes våda.
Ach, ach, min ångest migh nu så qväl,
Jagb snart förtviflar til lijff och siäl;
Bort’ äre nu min’ studiers floor,
Min ungdoms dygd, frijmodigheet stoor,
Ach, måtte iagb nu tbet begära,
O, Virtus, tu ville tigh præsentera,
Hoo veet, tu torde veta migh rådh,
At nu erhålla bielp eller nådh.
SCENA III. Virtus, Hecastus.
Virtus.
Hecast’, ästu här, gamble vän min,
Som migh älskade i ungdom tin,
Förr ån tu kom til stoor rijkedom,
Ach, iagh måst medb tigh tala der om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
