Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Dalius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O, Ui stygga och svijkfulla verid,
Som migh förr frögdade medh flerdl
Nu haar du migh så hårdt bedragit,
At sorg haar migh i grund nedslagit,
Ach, at nian så i döden vandrar,
Bäste vänner ifrån hvar andra!
SCENA XII. Sacerdos, Philomatea.
Sacerdos.
Kär fru och barn, gråt* ey så mycket,
Som j ey had’ hopp eller styrckc
A t få ehr salig herre igen
Uthi then eviga himmelen!
Ty som Christus sielff är upstånden
På tridie dagh uhr dödzens bandom,
Skal han ock ehr herre och man
På yttersta dagen hafva fram,
Medh alla Gudz barn uthvalda,
Uthi Gudz härligheet den bålda.
Ach görer boot effter Gudz begär,
Så skol’ j väl få see honom där.
Philomates.
Ja, vyrdig herre, så säij’ j rätt,
Ach låtom bortgå den sorgen fl ätt *
Och hiertat der medh ha förskonat,
Men glädias at fahr bleff försonat
Medh Herren Gudh och fick godt affskedh,
Och är nu stadd i hans härligheet!
Derfor god’ vänner går här inn
Medh migh i ett gladligt hiertans sinn;
Låt oss tilhoop dricka och åta,
Vår sorg så lindra och förgäta,
Och bidia Gudh oss alle samman
Gifver en saligh ende! Amen.
leilitk
Ach, Christen mennsk’, denne parabel
Hålt i ditt hierta ey för fabel,
Utan heller hiertligh begrunda,
Huru oviss mon vara dodzstundeu,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
