Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Wivallius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och efter h. maj:t horde, att jag en svensker var, befal Ite
han att gifva mig pass, hvilket jag sände öfver åt Stade
och formente att få min dräng ocb bagage lös: men
kaptenen låt mig veta till svar, att de kejserske allaredan
hade förnummit, att jag skulle varit en svensk friherre,
hvarföre det ångrade dem, att de mig sjelf icke behöllo.
Fick fördenskull intet mitt igen och tänkte hos mig sjelf:
Nu är jag en fattig främmande vandrare, som kommer af
främmande land och hafver mist det lilla, jag egt. Hvad
skall jag nu göra? Till fots kan jag icke gå och tigga
penningar, och goda vänner hafver jag intet; att stjäla mig
igenom landet förbjuder mig mitt samvete. Derföre måste
jag nu af nöd bruka det erhållna passet igenom Danmark.
Drog alltså åstad och tog skjutshästar till min nödtorft, och
efter det namn, i passet stod, accommoderade mig hos dem,
som mötte och tilltalade mig. Kom så omsider bit till
gränsen i Skåne och aktade att begifva mig bem till mitt
fädernesland igen.“
Men här råkade han i ett nytt äfventyr. I
Christi-anstad träffade han, under det lånade namnet Erik
Gvl-lenstjerna*), en mer än vanligt enfaldig och andryg, men
mägta rik dansk adelsman, Ulf Grip, herre till
Björke-berga och Skeinge säterier i Wisseltofta och Werums pastorat
af vestra Göinge härad och Cbristianstads län. Denne
Grip hade en dotter Gertrud, som var hans enda
arf-vinge och som han ville hafva bortgift med någon
högadlig svensk person. Under sina funderingar i denna väg
hade han en natt drömt, att han befann sig i en kyrka
och att presten ifrån predikstolen sade till honom, att, om
han vände sig om, skulle han få se den, som hans
dotterman blifva skulle. Som han då vände sig om, såg
han framför sig en ung reslig man, hvars välbildade
anletsdrag så lifligt fäste sig i hans minne, att han ständigt
tyckte sig se honom, och då han fick se Wivallius, tyckte
han sig fullkomligt igenkänna den person, som
uppenbarat sig för honom i drömmen. Då Wivallius tillika gäll-
*) I Biografiskt Lezicon, artikeln Wivallius, heter det, att han
kallat sig Krompe. Detta misstag härleder sig utan tvifvel
der-ifrån, att han berättar (Se Stockholms-Magasin för 1781), att han
aitt rätta namn forvandt hafver till Krompe (troligen tryckfel i
st f. Krempe) d. v. s. då -han kom till Krerope, der passet blef
utfärdadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
