Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Wivallius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skick else sig så måst lämpa, att det ske måste, derfore
är bon mig och jag benne utaf Gud beskärd, och hoppas
derfore, att ingen oss åtskilja skall. Till det sista kan
ingen veta hvårföre Gud det så vill bafva eller hvad han
af mig göra vill, hvad för lycka eller olycka han mig
försett hafver. Hvem vet, om icke jag med tiden kanske
en större tjenst h. kgl. maj:t af Danmark prestera kan,
än någonsin Ulf Grip gjort hafver eller göra kan. Efter
det han mig så platt förakta vill, kan jag intet annat än
min mening utsäga. Man ställe oss rätt emot hvarandra
och betrakte derhos hvad det rätt är, som en menniska
nobiliterar och till adel gör, och probere sedan honom
emot mig och sedan judicere begges våra qvaliteter. Man
vill ock icke förgäta, hvem han tjenar, eller i sina dagar
tjent hafver, antingen Danmark eller Sverige. Jag
fruktar, man varder honom hvarken kall eller varm finnandes:
jag menar han tjenar sig sjelf. Ja, om det ginge till träffa,
så skulle man se, om man honom icke vid Flaggemusen
likna kunde, derom Æsopus skrifver. Hade Grip allenast
det lilla försökt, sett och utstått, som jag förfarit hafver,
ja om han allenast det minsta förstått och märka kunnat,
hvad min ringa person meriterar, så skulle han
sannerligen betänkt sig, förrän han mig sålunda föraktar och
förföljer. Det är ingen konst att uti vaggan något ärfva,
men igenom egna qvaliteter att förvärfva; det är ingen
konst hemma att ligga, fattiga bönder att plåga och
skinna: det kan en bonde den andra göra. Visst är, att jag
icke gerna således om honom talade, men sannerligen, det
är naturligt sig att defendera så länge man kan. Jag är
väl ingen af adel, men min fader var en landtfogde; jag
kan mig icke af mycket gods berömma, men, som han
sade, allt mitt är, det bär jag med mig.u
aGud, som mig skapat hafver, som mig så underliga
vägar och stigar igenom främmande land fört hafver, som
mig af så mången nöd frälst hafver, som mig mitt bröd
utaf ungdomen gifvit och i trämmande land försörjt
hafver, han vet, att jag längesedan uti mitt hjerta önskat
hafver, att detta giftermål aldrig skedt vore; men efter det
nu skedt är, hafver jag för mitt samvetes skull och för den
äktenskapstrohet, som jag min äkta hustru skyldig är,
hennes person icke förlåta kunnat; men hafver sedan Jul
väl tre hundrade mil rest och bemödat mig om lägenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
