Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Wivallius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och nåde och ändteligen for tre veckor sedan mig igen
hit till Danmark i stor fara begifvit, till den ändan att
jag här nåde bekomma måtte och sedan min hustrn på
den stad fora, der jag med ära henne föda knnde. Jag
hade ock sinnat mig straxt till h. kgl. maj:t af Sverige till
Stralsund att begifva’ och h. maj:t under soldatesken
uppvakta; men jag blef af min svärfader illa antagen, ty han
lät mig binda händer och fotter och kasta mig i ett
fängelse, der jag hvarken sitta eller ligga kunde. Nu är jag
af den, mig billigst borde hjelpa, på dét yttersta förföljd,
men jag hoppas till Gud och konungens nåde, att mig måtte
forlåtas hvad jag med det orätta namnet och annan
ungdomsforseelse mig forsyndat hafver. Hvad Ulf Grip
anbelangar, så framt han mig icke accommodera vill och mig
for mitt giftermål skull något ondt tillfoga låter,
appellerar jag denna min sak och citerar honom inför Gud, den
stränge domaren, som detta giftermåls begynnelse och
fortgång och annat bäst vet; der skall Ulf Grip mig
svara. Jag befaller min sak Gud den aldra högste och dör
gerna för den trohet, jag min aldra käraste skyldig är.
Hon gör ock detsamma, ty hon sade mig, att hon ingen,
ja icke ens sitt eget lif kärare hade. Det var hennes
sista ord, som hon med gråtande tårar sade på hennes
faders gård, då jag derifrån blef fängslad förd till
Cbri-stianstad, och sade hon>, att jag skulle gifva mig till freds
och icke tvifla på hennes trofasta hjerta; hon ville med
mig göra det bon på den yttersta dugen försvara kunde,
der som intet anseende varder till person, adel eller oadel,
utan hvar och en får lön för hvad ondt eller godt han
gjort hafver. På detta hennes tal vill jag gerna lida, hvad
mig påläggandes varder, ja godvilligen dö, förr än jag
henne förlåta kan, och att en annan det hafva skall, som
Gud mig gifvit hafver; men efter min död vill jag vara
Ulf Grip och hans anhang en gnagande orm i deras
hjer-tan. Lars Vi vol, uti den förhoppning, att jag en Guds
tjenare är.“
Lördagen den 14 Augusti möttes åter parterna inför
rätten, då protokollet för förra rättegångsdagen justerades,
några mindre vigtiga tillägg gjordes och slutlig dom
begärdes. Fredagen den 10 September afkunnades ock domen,
som lydde, att då herr Grips egen sockenprest inför rätta
vittnat, att han afrådt Grip ifrån att gifva sin dotter åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
