Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Wivallius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
främlingen, innan han visste hvem han var, men detta
likväl gjort och derjemte anmodat pastorn att bedja för de
ongas resa, då de foro bort att vigas, hvilket ock Grip
sjelf erkånt, så kunde ej anklagelsen öfver bedrägligt
giftermål lyda på heder och ära; hvad angick beskyllningen
om tjufveri, att Wivallius bortfört den hemgift, han af
Grip erhållit, så kunde det ej leda till något straff; att
ban gifvit sig namnet Er icke Gyllcnstjerna, detta
hän-sköt rätten till kgl. maj:ts eget afgörande.
Wivallius gick således med seger ifrån denna process,
och lårer han straxt derefter blifvit frigifven. Okändt är
dock , hvarmed han syssalsatte sig och hvar han vistades
till hosten 1631, då han uppträdde i Stockholm, för att
hos kgl. maj:t söka nåd, såsom det synes af ett bref till
“monsieur Jean Salvius, mon trés digne patron“, deri
han yttrar:
“Jag bekänner och ångrar, att jag så många
förtör-nat hafver, men jag beder om nåde både hos Gud och
menniskor och lofvar att i framtiden förhålla mig så, att
man* om mig skall tala så, som man gjorde om
Ma-nasse efter hans fängelse. Häraf kan man se, att jag vill
bota mina härtill b^drifna olofligheter, efter jag söker kgl.
maj:t8 gunst och nåde, på det jag mitt giftermål åtnjuta må,
och om min allernådigste herre och konung begär, vill jag
h. maj:t det förskaffa, som kanske mig ingen tror om.
Men, Gud bättre, jag fruktar, att mina förföljare skola
öfvertala h. maj:t och jag sålunda undertryckt blifva, som
dock mig allenast uppå kgl. ruaj:ts höga gunst och nåde
förlåtit hafver, och mig derföre hit begifvit. Jag hade
ämnat först att draga till England och förskaffa mig samme
konungs intercession; men emedan mons. D. Falkenberg
mig tröstade, drog jag genast hit till Sverige. I går
hafver ståthållaren sökt mig, men jag vet ej, om sådant h.
majits befallning hafver varit, derföre hafver jag mig af
vägen hållit. Viste jag, att h. maj:t begärde mig, så skulle
jag mig genast presentera, ty jag hafver dertill den äran.
att ingen kan berömma sig af att hafva förfört mig,
oak-tadt de hafva mig med listighet efterslagit, utan jag sjelf
offrar mig h. maj:t, min allernådigste herre och konung, i
lifvet och döden. Då h. maj:t hafver så mången nåde
bevisat, skulle då jag, som ingens lif eller välfärd skadat
hafver, icke nåde ojata? Det vill God icke, efter bans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
