Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Wivallius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjöngoe all roa o t långt fore den tid, Stjernhjelm blef
bekant såsom skald. Den af dem som blifvit mest känd
ar den, han diktade, då han fördes till fängelset i
Caja-neborg. Den så mycket omtyckta visan (n:o IX i denn
samling):
aVall then, som vidt aff höga klippor
Kan vandra på een nedrig baan m. m.“,
hvilken fatt namn af konnng Erik XIV kärleksvisa till
Catharina Månsdotter, forekommer i Wivallii handskrifna
vissamling — tillhörig Linköpings stiftsbibliothek — och
är ntan tvifvel af honom försvenskad efter Martin Opitz’
tyska original, hvilket i samma samling äfven är
inskrif-vet. Wivallius nppgifves ock såsom författare till “Een
andeligh vijsa* öfver studeranden vid Upsala akademi
Johannes Nicolai Sidenius, som dog af os 1625 eller
1629, men emedan Wivallius då vistades i Danmark,
kunde ban väl icke hafva kännedom om hvad som
tillfälligtvis passerade i Upsala eller skrifva visor vid der
af-lidnas graf var.
I Svecia Litterata yttrar Joh. Schefferus, att
“Wivallius, utom ej få latinska skrifter, äfven skref svensk
poesi med den framgång, att, om han då haft någon
med-täflare, ban lätt frånryckt honom segerns palm“. Yngre
domare i vittra mål hafva nedsatt detta videtur.
Hammarsköld anmärker, att visan “Då han fördes åt fängelset4* är
den intressantaste, dock mera för ämnets, än för den
poetiska behandlingens skull. Wieselgren yttrar, att Wivallius
svårligen kan hafva varit en Stjernhjelms medtäflare, knappt
Chr. Ekeblads och Ludv. Spelemans, och att han såsom
latinsk versificatör icke ens kan anses medelmåttig.
Atter-bom och Malmström hafva alldeles gått honom förbi.
Tvenne sekel åro i dag förflutna sedan Wivallius
slutade sin äfventyrliga lefnad. Sjelf har han skrifvit sitt
“Epitaphium“, då han föreställde sig sitta på sin egen graf
och betrakta verldens fåfängligbet. Lifvets strider voro
utkämpade, och han hoppades på förlossning och att nåd för
rätt skulle bli spord vid den dom, han väntade på andra
sidan om den rand, der han nedskref sina betraktelser.
Upsala den 6 April 1869.
P. Hanselli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
