Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Gabriel von Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 385
li.
Åtfaminstone kan man sig skillia, når så teckes,
Foruthan att en part med lag af andra skreckes,
Der är ey någon skrift, som dig då tvinga kan,
Behagar een ey mehr, så taar man sig een ann9.
18.
Haar någon något fehi med9 han i ellskar stande,
Så giör han all sin flijt, att ingen märkat månde,
Män har han hastru fått, så våhlar han ey mehr
Att lägga någon flijt på det, som vettheet gier.
13
Han blijr ovålig straxt, ey skempta mehra årkar,
All lust, een blomma lijk, i första månad’ tårkar,
Hans kläder såto förr åth lifvet honom an,
Han var en, med ett ord, fullkomlig courtisan.
14.
Med rosen vatn måst hans händer altid tvättas,
Peruk och hanskar måst med balsam vehi tillrettas,
Och den, som luckta förr som Desmanskatt så gott,
Han stinker som een bock, sed’n han har hustru fått
15.
Han sijr förstörder utb, går tankfull och surmuhlen,
I alt sitt väsende osnygger och ovuien,
Som had’ han I000:de processer nylig fått,
Den, som förr artig var, blir sehn aldels en sot
16.
Dertill med löper ban stoor fahra till att komma
Uti den kroönte boop, sig sjelf till föga fromma,
Han rår der inthet förr, hvad ban ey hindra kan,
Den som mig intet tror, han...................man.
IX: 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
