Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Gabriel von Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man måste med maneer sin passion framdraga
Ocb ståndet framfor allt i gran betånckan taga:
Af ringare man taar, af lijka man begår,
Den högre såije sielf, når der till tijder år.
Man måste (alla vehi i lag att kunna giöra)
Betrachta hvad för seed ocb qvaliteet dhe föra,
På det man ochså må åtbskillig giöra rått,
Måst man betiena hvar uppå åtskilligt sått.
Den vijss år, elskar ett discret och vettigt sinne,
Hon vill att en Galan i tystheet nöije finner,
Ey råkar hvar och een att komma der vehl an,
Uthan allena den, som klook och tijgakan;
Hon troor sig eij sin gunst då hafva anvåndt illa
Når någon henne kan, detsamma vål inbilla.
Den kåth år deremot, hon elskar verldens skrål,
Vill alla brinna sku’ af hennes ögons stråhl,
Seer gierna, når hon år i hofs och upå baaler,
Att ingen uthan då med henne skemtar, taaler,
Når bon draar hem i från och vangen taar på gåå,
Så vill hon vara fölgd af mången i hvar vråå,
Ty år hon sparsam på faveur, der med hon lagar,
Att mången blir jaloux, som detta ey behagar,
Sitt hierta har hon vehl för sigh, mån ögon ar
För alla, som hon och är dum och rasekiär,
Så kan med vackra klåd’n och prechtiga festiner
Ocb hvad som elliest mehr för folcket mycket skijner,
En rijk Galan förmå af henne hvad han vill.
Den som är melancholsk är inthet bättre till
Att divertera, än med vijsor, vackra böcker
Och alfvarsamma tahl, om sådant hon bäst tycker,
Och medan som hon är hehl svår att kunna få
Till någon kerleekz gunst, beflijt dig där uppå,
Att du kan sådan ord och ty deliser upfinna,
Som är mehr än gemeen, ja tårar måste rinna,
Mång suck deriempte gåå, som vijsa vån dom tin
Med mycken stoor respect ocb underdånig mijn,
Du måste och dertill små hemligheeter kunna
Ved lägenheet framdraa, om hon dig det förunnar,
Är tyster, tankefull, små suckar låter gå,
Så är den rätta tijd, att du kan våga på.
Den lustig af humeur, hon ellskar leek och löije,
Utbaf en long discours haar bon altz intet nöije *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
