Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
par han nu den tyngd och det mörker, som de mate-
riella intressenas ensidiga knogardöme brett ut över
länderna. I denna livsuppfattning förenar han sin
trotsiga skönhetsdrift, sin hemlängtan till forntidens
kroppsliga friskhet och själsliga fest, och slutligen
sin kärlek för Sverige och svenskarna. Till dessa ro-
par han kärlekens svärmiska krav i den stolta »Ett
folk»:
intet folk får bli mer än du,
det är målet, vadhelst det kostar.
Det står utom allt tvivel, att Heidenstam sedan
90-talets mitt lägger vikt på det inhemska, det svenskt
kännetecknande på ett sätt, som ingen författare
vågat eller velat, sedan Strindberg på 80-talet avrät-
tade den patriotiska klangramsan, men tyvärr också
inledde det skäll på svenskheten som teori, ja, till
och med på vårt språk, som fått efterskällare ända in
i dessa dagar. Heidenstam har vidgat och förnyat
vår fosterlandskänsla. Han vågar till och med gå så
långt att han upprepar Atterboms: »gott är ett rum
jämväl i den svenska jorden». Men hans fosterlands-
kärlek är inga fraser.
Det är patriotism, som hos Byron eller Petöfi, det
är krav på krav, bestraffning eller hån. Det är be-
tecknande, att en norrman, Hjalmar Christensen, sida
opp och sida ned med förtjusning upprepat Heiden-
stams förebråelser mot vårt folk i »Svenskarnas lynne»
för att riktigt visa för världen våra fel. Det är ju lik-
giltigt, ty Heidenstams aga har träffat ett folk, hos
vilket självkritiken, om också inte så förfasandes
hastig i sin verkan, likväl sedan länge varit heders-
gästen vid borden. Och minst av alla har han själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
