- Project Runeberg -  Svenska skalder från nittitalet (fjärde upplagan) /
36

(1922) [MARC] Author: Ruben G:son Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36
Selma Lagerlöfs dröm har inte bara folkfantasins
yppighet, utan även en rent personlig egenskap: den
sysslar endast med ett slags människor, jag skulle
vilja kalla dem de hela. Det är denna deras art, som
gör handlingen möjlig. Ingen av alla dessa människor
är splittrad i sitt inre. De kunna ändra patos, bli
milda eller vilda, bli lugna eller stormiga, men de äro
allt det de äro helt och fullständigt. Sintram, Gösta
Berling, grevinnan Dohna — försök att tänka er nå-
gon av dem som en modern människa, tvivelsjuk,
delad i tanke eller i känsla. Det är omöjligt, ty där-
med vore deras egendomlighet borttagen och deras
handlingar obegripliga. Nu kunna vi visserligen in-
vända, att vi icke känna sådana människor som dessa
— men det har nästan ingen annan följd, än att det
gör bekantskapen med dem till en njutning. Vi måste
tillstå, att de och deras värld höra ihop, att det är
sammanhang och poetisk logik i denna värld. De äro
lyckliga, alla dessa, ty det är enhet mellan deras liv
och deras ord och handlingar.
Den enda som står utanför är Marianne Sinclair.
Hon är icke hel, hon täres av en inre tvedräkt. Men
hon är också framställd som den enda olyckliga, som
den enda moderna, hon har i sitt medvetande själv-
iakttagelsens ande, hon med isögonen och de långa,
krokiga fingrarna, hon som sitter därinne i själens
mörkaste vrå och plockar sönder vår varelse, så som
gamla kvinnor plocka sönder lappar av siden och ylle,
»vaktande vid handlingarnas källa, hånleende åt ont
och gott, begripande allt, fördömande intet, under-
sökande, letande, förlamande hjärtats rörelser och
tankens kraft genom att hånle utan återvändo». Det
är detta som gör henne kraftlös i hennes livs stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svskald90/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free