Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
sin helhet, hon griper dem i viktigare ögonblick, sär-
skilt då de övervinna sig själva. För det vill jag inte
anklaga henne — andra ha för övrigt gjort det, så
det krävs inte heller —, ty med det har hon undgått
samma fara, som hon i ett annat hänseende undvikit
genom berättelsesättet i prosaromanser: tråkigheten.
Jag talte om stoffets nyhet och rikedom — i själva
verket är boken så full av historieuppslag och roman- I
ämnen, att våra författare i allmänhet kunde vara !
glada, om de för hela sitt liv hade en sådan fullhet.
Ibland gör hon som Kipling, slänger ifrån sig ett:
»den och den gjorde det och det, men det är en annan •
historia»; hjärtlöst nog tillfogar hon enstädes till och
ined: »och den yppersta av gamla historier». Men vad j
hon tar med är brokigt och ingen torrhet låder vid
det. Allt är med i denna trollbrygd, allt — utom barn j
— hemskhet och fröjd, ljuvhet och harm, ingen dag j
utan handling. Jag vet ingen nordisk författare, som
detta erinrar om i så hög grad som Hans Christian
Andersen. »Gösta Berlings saga» står ensam inom |
Selma Lagerlöfs alstring därigenom, att där behärska- j
de ämnet henne, sedan har det varit tvärtom. Själv !
har hon förklarat, att sagan fick vänta för länge på
att bli berättad. Tvärtemot tror jag, att just detta
långvariga drömmeri över berättelserna har givit dem
denna samlade styrka, denna klara glans över alla
färger, och att det var all hennes ungdoms hämmade,
sparade och bundna livsglädje och levnadstörst, som
tog sig uttryck i de dityrambiska rader, varmed patron
Julius hälsar Värmland och där Selma Lagerlöfs egen
uppfattning talar oförbehållsamt.
Att somlig kritik inte kunde smälta boken och att
Wirsén förklarade: »att som motto för det hela hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
