- Project Runeberg -  Svenska skalder från nittitalet (fjärde upplagan) /
56

(1922) [MARC] Author: Ruben G:son Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56
rättfärdighet». Men han kan inte stanna därute, lika
litet som han kunnat offra gården. Han erbjuder sig
att göra det en gång, ty det är hans öde att själv öva
rättfärdighet med stora offer. Men detta offer blir
inte emottaget, och därmed är hans liv räddat. Ty
för alla dessa utvandrare har omflyttningen i främ-
mande mark skurit av den hemlighetsfulla sträng, som
band dem vid det liv de ägde. Märk, hur rotlösa de
äro, dessa beskedliga och redliga allmogefolk, som inte
få ta betalt för sitt arbete, som inte ska se sina händers
verk formeras, vilkas arbetsresultat förrinner som
vattnet i sanden. Trosstarka och envisa skola de fort-
sätta, men endast så länge hälsan står bi och kraften
finns kvar. Sjukna de, så skall ingenting släcka deras
törst eller stilla deras oro, och i den främmande jor-
den skola de sova sin eviga sömn utan fred, de skola
dö som Tims Halvor dog. Mot förändringen i deras
liv reste sig allt som varit deras livs innehåll och än
mer; genom släktled efter släktled arvvunna uppfatt-
ningar, vanor, förnimmelsesätt. »Lika litet som vi
kunna odla detta landets jord och dricka dess vatten,
lika litet kunna vi fortsätta att leva här.»
När Ingmar och Gertrud resa, stiga bönderna opp
och vittna om utvandrarlyckan. Det heter om dem:
»De sågo hela nejden med fält och gårdar. Och män-
niskorna färdades fredligt och stilla på vägarna, allt
var tryggt, dag efter dag gick på samma sätt, och det
ena året var så likt det andra, att man ej kunde skilja
dem åt. Men just då bönderna påminde sig den stora
stillheten där hemma, kom det över dem, hur stort
och berusande det var, att de hade kommit ut i livet,
att de hade fått ett mål att leva för och voro borta
från dagarnas grå enahanda».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svskald90/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free