Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Robert Herrick och andra engelska lyriker läto ana,
att han ändå ägde kvar sin kärlek till lyrikens eget
tungomål. Med Skogslandet (1904) återvände han till
versen och på samma gång till svenska folkloristiska
motiv, som han redan åratal förut haft i sinnet att
behandla, men låtit ligga. Det är en samling lyriska
stämningar och fritt bearbetade folksägner. Det har
sin bakgrund och inramning, sin sammanbindande och
enande grundstämning i en känsla och en bild av vårt
land, vilka vuxit opp i hans dröm och erinring under
ett års vistelse i Firenze — alltså ännu ett nationellt
svenskt verk, som vuxit på främmande botten. Det
är bilden av Sverige som den vita vinterns och den
ljusa vårens land, med »all vårens spröda och djupa
vemod» över rike och innevånare, där det likväl
ej förgår med åren
en yrselfläkt från köldens dar
den krusar våg på sjö och ström
och bringar nyck i liv och dröm.
Mitt land, dig håller våren
i spenslig, evig ungdom kvar.
Dikterna ha vind och luft från vidder och skog,
mörker och tyngd från ödebygder i detta väldiga en-
störingsland, en rikedom av lätta, fina bilder och syner
från våra mellersta och nordliga landskap — nästan
alla sedda under den granna stjärnenatten eller den
pärlemorklara vårkvällen. I dessa dikter med deras
genomgående inhemska färgskala tycks mig Hallström,
novellmotivernas mest kosmopolitiska kosmopolit, än-
nu mer hemma än i något av de länder, där han annars
ridit sin vinghäst med autoktonens ortkännedom.
»En okänd», sagan om en trolsk och hemlighetsfull
uppenbarelse, mynnar ut i orden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
